Nu är det nära.
Nu är jag klar med ALLT i skolan. Trodde aldrig att jag skulle känna ångest över att inte ha något kvar, men det gör jag. Det känns askonstigt att jag aldrig mer kommer skriva en svenskauppsats eller göra ett naturkunskapsprov. Jag blir nästan lite ledsen. Det känns lite vuxet faktiskt. Nu ska man liksom ut i livet och jobba. Vettefan om man är redo för det men det är inte så mycket att göra. Gilla läget, typ.
Jaja, nu försöker jag packa lite i alla fall. Utan min mamma. Jag lovar att jag kommer glömma passet eller nåt annat asviktigt. Jag är inte den mest ordningssamme i världen, om jag ska vara ärlig. Men den här gången ska jag tänka igenom allt noggrannt och så... jag kommer ändå glömma nåt.
Jag gav mitt första röda kort igår. Det var typ ascoolt. Jag kände mig ascool, i alla fall. Ni som intresserade er av det kan ju skriva ner det nånstans.
TACK ELON. För att du har gjort min blogg så fin. Du är allt en pärla, du, gertan. Näpp, nu ska jag återgå till min packning. Jag måste intala mig själv att det här kommer gå bra. Det gör det säkert. Eller hur?
Adjöken.
En helt vanlig tisdag.
Jag är så lycklig över mitt sommarjobb för tillfället, väldigt behövliga pengar det där kommer att bli. Jag hoppas bara att jag får vara personlig assistens istället för att jobba på ett ålderdomshem. Känns liiiite mer lockande om jag ska vara helt ärlig.
Nervositeten inför resan börjar kännas lite smått nu. Det är så mycket som ska göras, känns det som. För det första så är jag verkligen sämst på att packa och mamma kommer vara borta torsdag och fredag så jag måste packa på lördag och det kommer bli stressat. Ja, jag måste ha min mamma som hjälp när jag packar för jag är efterbliven när det gäller att få med mig rätt saker. För det andra så är jag lite, lite flygrädd. Men det är lite av en hemlis. Jag gillar inte när man inte riktigt har kontroll över saker och ting, det finns ju liksom inget jag kan göra om planet störtar förutom att hoppas på det bästa. Det är samma sak med hissar. Jag HATAR hissar. De är så trånga och det blir så lätt fel på dom. Mycket, mycket, mycket hellre trappor än en trång jävla hiss som syret skulle ta slut i på typ en halvtimme om den stannade. Nej, det gillar jag inte.
Nu ska jag hoppa in i duschen så att jag blir lite fräsh för en gångs skull. Nej, det var ingen överdrift.
Adjöken.
En tanke i natten.
Shit, vad jobbigt. Nu drog mina kära vänner till Kreta och när dom kommer hem drar jag till Rhodos. TVÅ veckor utan att vi ens pratar med varandra. Det blir lite svårt, faktiskt. Inget festande med dom , inget värdelöst telefonprat och inga emostunder. Det är så att jag blir ledsen i ögat. Jag må vara en aning full nu och faktiskt så har jag lite halvt fyllehicka men STILL, det blir tvååååå långa veckor utan johannsingen, puppan och bettan.
Men snart åker även jag med andra vänner, som är minst lika bra. Jag hoppas att vi får det stört roligt. Jag har mina små funderingar på att komma hem med en tatuering nånstans på kroppen. Det får väl bli en spännande överraskning för omgivningen, helt enkelt.
Jag och Elin ska bo i Johannas lägenhet under hennes utlandsvistelse. Det kommer bli mysigt. Gitarrspelande till fyra på natten och cola och godis. Det kan knappt bli bättre. Nä, nu ska jag sova så att jag orkar upp imorrn. Ska nämligen se Elins fotoutställning och checka lite fotboll imorrn. SPÄNNANDE!
God natt och adjöken.
Sovmorgon.
Jag kan inte fatta att jag ska till Rhodos om typ en vecka ! Det ska bli så stört roligt. Och solhatten ska absolut med, den kommer användas flitigt. Trök att brudgäng nr 2 åker på lördag och att vi inte kommer ses på två veckor. Det tycker jag är lite ledsamt.
Nu måste jag plugga arslet av mig om jag ska hinna med alla grejer. Så nu blir det stressplugg och sen blir det lite dömning.
JUST DET! Jag har fått sommarjobb :D hihi.
Adjöken.
Tre dagar i huvudstaden.
Väl där nere byggde vi vår asheta monter. Den var het om man jämför med isen på typ antarktis för egentligen så var den ganska ful. Där stod vi i flera timmar och försökte vara trevliga mot folk. Även det var en upplevelse, att försöka vara oerhört trevlig flera timmar i sträck. Ganska jobbigt, om jag ska vara ärlig. Åh, just det. Jag skämde ut mig också, förstås. Det var såna där snurrdörrar in till mässan så när vi skulle på invigningen gick hela länet tillsammans och jag lyckades gå in i glaset på en sån dörr. Men det bjuder jag på.
På kvällen åkte vi till Nacka, där vi bodde och alla tre slockande ganska omgående. Det är alltid lika skönt att sova på hotell, tycker jag. Det som är bäst med att somna är att man får vakna och gå ner och äta världens hotellfrukost. I love it! Sen vare mässa igen, sex timmar. Det gick oväntat snabbt, må jag säga. Efter mässan vare dags att göra sig snygg, försöka i alla fall, till galamiddan.
Det var roligt. Underhållningen var tre, för mig, helt okända komiker (en var gubben från Lidl-reklamerna). Dom var hur roliga som helst i alla fall! Jag skrattade seriöst så jag grät. Skoj var det. Fredrik Birging var konfrencier, han var asbra. Vi vann inga priser men inte vart jag så värst ledsen för det. Bara lite. Hihi.
Slutsatsen blir alltså att det var ganska jobbigt men jäkligt roligt.
Nu städar jag mitt rum vilket inte är roligt men skitmycket behövligt. Det kommer kännas bra när det är färdigt. Jag får tänka så, helt enkelt.
Adjöken.
Det första.
Nä, nu ska jag fortsätta öva och öva på mitt gitarrspelande för ifall man övar så lär man sig. Det lärde Jasiek mig, när jag var barnvakt åt honom. Han må bara var nio år men han är klyftig.
Adjöken.