Bitterheten personifierad

Idag är jag ledig. När vaknade jag, då? Klockan sju. Kunde jag somna om? Nej. Var det fint väder ute? Nej. Regnade det? Ja. Det här slår nästan aldrig fel. Det faktum att allt är skit när jag är ledig, alltså. Klockan sju vaknade jag, och kunde inte somna om. Jag är ledig, HALLÅ. Då ska man vila ut. Sova. Länge.

När jag jobbar och klockan ringer kvart över sex så känner jag att jag utan problem skulle kunna slänga ut klockjäveln genom fönstret, ut på vägen, och hoppas på att en bil kör över den. Jag har aldrig faktiskt utfört detta men tanken tittar fram lite titt som tätt då jag ligger i sängen. ALDRIG är jag morgonpigg en dag då jag jobbar.
 
Sedan har vi vädret. Jag jobbade på midsommar, blev så jävla glad när det började regna i samma stund som jag klev innanför dörren på jobbet. Men hur länge regnade det då? Tjugo minuter. Tjugo minuter av glädje. Sen sken solen. Hur ofta skiner solen på midsommarafton? Sällan, om inte aldrig. För två somrar sedan, nu skämtar jag inte, så blev det ALLTID molnigt i samma stund som jag lämnade Karlslunds ålderdomshem. EN ledig dag hade jag sol. Då var jag väl sjuk, eller nåt, säkert. 
 
Har attityds- och positivitetsproblem idag.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0