glömde!

Tack Elin för att du gjorde min blogg så fin :) Du är himla bäst på det du, hörru. Och du är rätt bra i övrigt också, faktiskt :) Jag saknar dig Gertan. Och tack igen, för min blogg. http://elincaash.blogg.se/     <3

Ohoy!

Eller nåt sånt. Rubriker är ju som sagt inte min starka sida. För att uppdatera min ytterst lilla skala av läsare så befinner jag mig ju som sagt i USA. Det känns rätt coolt, om jag får säga det själv. Jag har firat thanksgiving, det var coolt. Känner mig en eller två erfarenheter rikare. Träffade släktingar som pratade om allt från volvo och abba till sveriges ekonomi och huruvida sverige var ett u-land eller inte. Amerikanare är ett eget folkslag, helt klart. Men de ville få mig att trivas och jag fick en skål innan thanksgivingmiddagen till och med. Jag kände mig hedrad och blev nästan lite blöt i ögat, bara nästan. En konstig grej är att här så äter man inte som vi äter, helt ärligt. Dom använder aldrig kniv som vi gör. Alltså, ni vet när man håller kniven i ena handen och gaffeln i den andra, skär vad man än äter och stoppar gaffeln i munnen samtidigt som man håller i kniven? Ja, så gör dom inte här och det fick jag ett gäng kommentarer om. Men dom sa att jag skulle känna mig som hemma och äta hur jag ville. Snällt. 

När alla släktingar skulle åka hem fick jag kramar och lyckönskningar och jag tackade och såg glad ut och en sa till och med att jag redan verkade som en del av familjen. Då blev jag glad i hjärtat. Sen var det bara jag, Monica, Jay, Hannah och Brian kvar. Jag var femte hjulet (eller är det tredje?), inte helt otippat men jag fick dricka vin och var glad för det. Nej, faktiskt så kände jag mig inte som något hjul utan som en del av vagnen, eller nåt.  Vi såg på en mysig film och hade en allmänt mysig kväll.

Jag visste redan från början att dagen skulle bli bra när Monica frågade mig på morgonen ifall jag gillade vin. Vad ska man svara, liksom? "JA, jag älskar vin och drack det ett par gånger i veckan innan jag kom hit och saknar det som en galen." Och dregla lite samtidigt. Njaaae, kanske inte. Så jag svarade artigt att : Eehm, yes. I do. Då kände jag i magen att det skulle bli en bra dag och det blev det.

Jag har även blivit utfrågad på dejt. Av Joshua, som jag nu har fått reda på att han heter. Jag träffade honom på gymmet och han är helt okej. Jag skulle kunna hänga med vem som helst just nu, tror jag. Jag vill bara ha ett socialt liv utanför familjen, typ. Hur som helst så är den här Joshua antingen väldigt romantisk eller lite.. stalkerish på nåt vis. Förhoppningsvis så är han romantisk som fan. Jag ska nog träffa honom på söndag. Fast bara kanske. Jag vet inte riktigt. Det ska INTE vara en dejt, dock. Mer som liksom.. umgås, bara. Det tror jag på.

OCH! En sak till. Imorse när jag skulle äta frukost så var hela familjen i köket. Jag tar fram en skål, mjölk och flingor. Jag häller i mjölken och EFTER det så har jag i flingorna. Jason tittar på mig som om jag, helt seriöst, kom från nån annan planet eller så. Så frågar han, väldigt förvånad: "Do you put the milk in FIRST?" Jag ba: "Men ja, så gör man. Väl? Alla fall där jag kommer från" Jag skyller allt på sverige när jag är här. Hur som helst så skulle man tydligen ha i flingorna FÖRST och SEN mjölken. Men icke, jag tänker fortsätta med mitt sätt. Varför bryta ett vinnande koncept? Jaja, vad jag ville veta var iaf om det är vanligt att man har i mjölken först? För jag har bara sett folk som har haft i mjölken först. Eller?

Jaja, ikväll ska jag och Monica ut en sväng. På en baaaar till och med. Jag får iofs bara dricka läsk eller vatten men ändå. Jag ska uuut! Jag känner mig cool.

Läs min resdagbok. Där har jag bilder. Det kanske är lite ärligare här, dock. Så många släktingar som läser den resdagboken :p men bilderna finns där. jag heter annawestlund där med. hihi.

PUSS

Förenta staterna, helt plötsligt.

Lite så känns det, som att jag helt plötsligt och nästan oväntat hamnade här. Allt gick på ett kick och nu sitter jag här i mitt hus för ett år (förhoppningsvis). Eller jag ligger faktiskt i min säng som förövrigt är helt gudomlig. Alldeles mjuk och skön och liksom hög, ni vet? Inte för att det gör någon vidare skillnad för hur sängen är men det känns bra i skallen, typ. Yepp. 

Barnen är assöta. Jillian, Jonah och Jackson. Hihi, supergulliga. Jackson och Jonah bråkar varje gång dom ser varandra typ men som tur är så går Jackson i skolan på dagarna. 

Helt obeskrivligt hur mycket jag redan saknar alla där hemma. Mest av allt, såklart, saknar jag ju mamma och pappa. Och lillasyster. Det är ju klart, mammasjuk som jag är. Jag saknar självklart alla, alla andra där hemma. Men jag tänker såhär; jag kommer ju garanterat träffa dom igen, så därför ska jag njuta så mycket jag kan när jag är här borta. Det är min plan. 

Tacka vet jag Skype. Det är bra grejer det. Min mobil är helt fuckad här och funkar inte alls. Jag ska göra nåt åt det, ASAP! ;D

FAN, vad trött jag är. Men jag vill inte riktigt sova än. Klockan är bara sju här.. typiskt. Jag ska kolla på tv, då.  Och hålla mig vaken i kanske en eller två timmar till... Lycka till :p

Adjöken.

Ett jävla rännande

Sitter framför tvn och är allmänt nervös. Ska strax ringa min usa-familj och chitchatta lite.  Känns jävligt nervöst, faktiskt. Men det är ju bara att bita ihop och görat, så att säga. Min pappa sa att jag var modig, vettefan om man ska tro på det. Men han är trots allt världens bästa pappa.

Vi var i Sthlm idag och igår igen, jag och min pappa. Farfar var också med. Värsta familjeresan kändes det som. Slagga hotell, hotellfrukost ÄGER. Sen blev det av till ambassaden för att få visum. Det var ju också fruktansvärt nervös för men det visade sig vara helt onödigt. Jag blev inte ens intervjuad, som det sas att man skulle bli. Hur som helst så fick jag det där visumet. Ett internationellt körkort fixades också så nu är jag ju så gott som klar.

Vi käkade inne i stan och hade det väldigt mysigt, vi tre. Det var helt klart en bra liten tripp. 

Det är ju minst sagt med blandade känslor som jag åker iväg till usa. Känns skitbra på ett sätt och asjobbigt på ett annat. Mest för att jag kommer sakna alla här hemma så fruktansvärt mycket.. Men det blir förhoppningsvis skoj där borta också. Får jag verkligen, verkligen hoppas.

Packningen är ett stort problem nu. Vad ska man ha med sig och leva på i ett år? Nej, det blir svårt det där.

Nu har jag fördrivit tiden nog. Nu måste jag ringa. AAAAAH.


RSS 2.0