-

Jag har så mycket tid att fundera på saker när jag är här borta. Jag är ensam mycket. Nu när jag ligger här i min säng efter att ha varit och druckit kaffe med Amber (klockan åtta på kvällen, inte smart) så funderar jag ju såklart. Det finns inte så mycket annat att göra. Jag lyssnar på musik och tänker. Det är avslappnande och ganska spännande, på något vis. Det finns så många tankar om allt. Speciellt mycket tänker jag på framtiden. Men allt som oftast tänker jag tillbaka också. På gamla tider, hur roligt jag har haft det och vilket bra liv jag lever. Vilka underbara vänner jag har och hur bäst min familj är. Jag behöver egentligen inget mer. Ändå känns det som att något saknas.

Jag har funderat mycket över skrivande. Jag saknar att skriva. Jag skriver i bloggen och i min resdagbok men det är inte samma sak. Jag vill skriva påhittade saker direkt ur min fantasi. Bara få orden att flöda sådär enkelt som de alltid gjorde. Få sätta mig in i MIN påhittade historia om någon annans liv. Skriva en bok, skulle jag vilja göra. Men alltid tänker jag; "Nej, det är nog för svårt, man måste ha så mycket fantasi". Men jag skulle verkligen vilja.
 
Jag kommer ihåg i nian när vi fick en "överraskningsuppgift" på svenskan. Vi skulle skriva en novell, bara helt random sådär. Alla andra suckade och blev förbannande över denna uppgift medan jag lyste upp som en sol och hade redan börjat skriva. Det säger väl något?

Jag älskar att skriva, det är roligt och enkelt och jag älskar att hitta på saker. Bara använda fantasin och skriva, skriva, skriva. Det vill jag göra när jag blir stor. Skriva. Jag behöver inte skriva en bästsäljande roman på 350 sidor som översätts till 52 språk. Nej, jag är nöjd om jag bara får skriva av mig och använda det jag har och göra något som jag älskar. Vi får se hur det går. Någonting borde jag kunna göra åt saken. Time will tell. 

Med det sagt så kryper jag ner under täcket och funderar lite till.