-

Jag ar förkyld. Det är tråkigt av flera anledningar som ni säkert är bekanta med, varpå jag inte behöver räkna upp dessa. En anledning (en måste jag räkna upp, p.g.a relevansen i inlägget) är att man blir väldigt torr runt näsan när man snyter sig fem gånger i sekunden. I och med detta så kom jag fram till en fasansfull insikt (som jag envist har ignorerat trots pikar från omgivningen) : Jag är sjukt blek! Jag vill till och med dra det längre än att säga att jag är sådär "svenskt vinterblek" (vanligt uttryck). Jag är VIT. Står jag naken mot vår vitmålade vägg så syns jag inte utan smälter in i omgivningen likt en kameleont.

Bevis: Igår smörjde (smorde?) jag näsan med idominsalva. Ett tjockt lager. Jag tänkte : "Vafan, sjunker det in så fort att jag inte hinner se?!" Näpp, jag tittade närmre och såg till min förfäran att där fanns en massa salva på min hud som inte syntes! Det var så jag var tvungen att sätta på mig mina glasögon och nästan köra in huvudet i spegeln för att se smörjan. Nyansen på salvan matchade alltså min hudton så väl att det var som att jag aldrig hade smörjt på nån idomin. And I rest my case.

Det är då för väl att jag i alla fall numera är blond, då blir kontrasten inte SÅ stor. På den gamla goda onda tiden då jag var mörkhårig såg folk fel på mig och tjejen från "The Ring". "Titta, där kommer Samara och går" sa dom. "Klar förbättring från den där hackiga gången/krypandet hon höll på med förut". Sen kom jag närmre och då såg dom ju till sin lättnad att det bara var jag. "Nähe, nänä, det var bara Anna" sa dom då. "Jag undrar om hon är släkt med den där tjejen från "The Ring" på något vis?" Och DET, mina vänner, är långt ifrån okej. Så jag får glädjas åt det lilla och tänka att det enda dom kan missta mig med nu är en albino. Det känns sådär.