-

Hej där ute.

Jag är en ganska kul tjej, som ni vet. Ganska och ganska, jävligt kul, ska jag säga. Med den ödmjuka inledningen så ska jag nu berätta om ett så lyckat skämt att jag fortfarande fnissar åt det ibland. Nu känner jag att jag har byggt upp detta rätt mycket men sån är jag.

I alla fall så lagade jag mat här hemma en gång. Jag lagade fetaost-och soltorkadetomatfylld kyckling inlindad i bacon. Jovars. Och diverse tillbehör, givetvis. Detta bjöd jag min kära sambo på. Följande konversation utspelade sig vid matintaget:

- Åh, Anna, du är världens bästa kock. Vad GOD kycklingen var. Mör och underbar och saftig. (liten överdrift från min sida, kanske).

- Tack. Jag lämnade den sådär rosa och lite rå i mitten som man ska göra. 

Tystnaden som uppstod var inte bara magisk. Den var priceless, I tell you. Han slutade tugga, funderade förmodligen på att gå och spy upp allt direkt. Förvåningen, skräcken, i Johans ögon var så fruktansvärt rolig att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Avslöjandet av mitt skoj kom som en våg av lättnad, kan jag tro. Ja, ni. Vad ska jag säga? Jag är rätt skoj.