-

Det här har typ inte hänt en enda gång sen jag kom hit. Jag kan inte sova. Klockan är över halv ett och jag är fortfarande vaken. För er normala människor är detta kanske normalt men inte för mig, kan jag berätta för er.

Var i skolan idag igen och efter det så kände jag mig lite sällskapssugen så jag tvingade ut Daniela (faktiskt följde hon med självmant). Vi åkte till Starbucks och drack varm choklad och kedjerökte och snackade skit i massor. Roligt det.

Nu ligger jag här och KAN - INTE - SOVA. Tankar snurrar runt och jag känner mig konstig på nåt vis. Tankar på framtiden. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte riiiiiktigt har bestämt mig om jag ska stanna eller åka hem. Stannar jag så blir det till april.. men vafan. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte. Allt bara snurrar och jag ältar samma saker om och om igen. Jag vill att någon ska bestämma åt mig men det går inte heller.. Hemma i Sverige säker folk att jag ska komma hem och här säger folk att jag ska komma. Varje gång någon säger varför jag ska åka hem låter det jättebra och varje gång någon säger att jag ska stanna så låter det också jättebra. Känner mig så.. ensam i beslutet. Jobbigt värre.