Ensam med massa tankar.
Funderar lite på att öppna en hemsida som heter sjuklingen.com just bara för att det är så synd om mig. Och för att jag har några symptom som kan jämföras med hypokondri. Men hey, det första steget mot bättring är när man inser sina problem. Hur som helst så ligger jag i sängen och är allmänt sjuk. Febern är numera kraftig nersatt på grund av ett häftigt intag av min favorittablett - alvedon! Jag funderar på om jag inte borde få starkare saker snart. Alvedon börjar kännas lite old. Men det hjälper ju fortfarande mot smärre smärtor som lättare huvudvärk och äcklig feber. Annars fungerar sömn rätt ofta också.
Natten var helt sagolikt dryg. Vaknade minst en gång varje timme, tittade på klockan, blev less, var törstig eller måsta gå på toan. Somnade om och samma sak uppredas cirka en timme senare. Så höll det alltså på från klockan 22 igår kväll då jag vaknade första gången (jag somnade 20.45 igår) till klockan sju imorse då jag vaknade och inte kunde somna om. Jag är mer än ledsen att jag inte har min mamma här. Mammagris som jag är. Har tagit sjukråd från henne över skype idag så det relativt bra, ändå.
När man är sjuk har man så mycket tid att göra ingenting och framförallt så har man tid att tänka. Jag har pratat med min syster idag, rätt mycket. Hon började med att påminna mig om att jag missar Ljusnan cup. Då blev jag ju såklart lite ledsen i ögat med tanke på att det faktiskt är något som jag har gått på så länge jag kan minnas. Tortyren slutade inte där, nej. Hon var även så snäll att påminna mig om att jag kommer missa Brännbollsyran i år. Då blev jag fan ledsen på riktigt också. Det är det enda som händer i Bollnäs som är riktigt roligt, ju. Så nu har jag legat och tänkt på det här i x antal timmar. Vi pratade också om allt som skulle hända när jag kom hem och så och jag kände att jag fick ont i magen av hemlängtan. Saknar alla hemma så jävla mycket. Helt obeskrivligt.
Alla säger att Bollnäs inte förändras över ett år och det stämmer väl bra. Jag tänker att jag kommer ju träffa alla igen och allt kommer vara precis som vanligt men det kommer det ju inte. Jag har massa nya erfarenheter här och tänk om jag ändras efter att ha varit borta i ett år? Och tänk alla där hemma som ju säkert ändras efter ett år och allt som ni där hemma har gjort. Jag hoppas att vi kan prata om allt som hänt, både hemma och här. Så att vi kan få allt till normalt igen.
Idag längtar jag hem. Men det går över. Det är bara så tråkigt att ligga själv och bara tänka. Orkar inte vara social med familjen och jag har ingen tv här inne och det funkar inte att se film på min dator. Ligger med musiken och msn. Men inte fan är det nån inne där heller. Imorgon mår jag förhoppningsvis bättre och kan ta mig ut på nåt. Tråktråk att ligga inne utan telefon och utan tv. Men jag överlever. Ska sova lite middag nu och förhoppningsvis må bättre.
Adjöken.
Natten var helt sagolikt dryg. Vaknade minst en gång varje timme, tittade på klockan, blev less, var törstig eller måsta gå på toan. Somnade om och samma sak uppredas cirka en timme senare. Så höll det alltså på från klockan 22 igår kväll då jag vaknade första gången (jag somnade 20.45 igår) till klockan sju imorse då jag vaknade och inte kunde somna om. Jag är mer än ledsen att jag inte har min mamma här. Mammagris som jag är. Har tagit sjukråd från henne över skype idag så det relativt bra, ändå.
När man är sjuk har man så mycket tid att göra ingenting och framförallt så har man tid att tänka. Jag har pratat med min syster idag, rätt mycket. Hon började med att påminna mig om att jag missar Ljusnan cup. Då blev jag ju såklart lite ledsen i ögat med tanke på att det faktiskt är något som jag har gått på så länge jag kan minnas. Tortyren slutade inte där, nej. Hon var även så snäll att påminna mig om att jag kommer missa Brännbollsyran i år. Då blev jag fan ledsen på riktigt också. Det är det enda som händer i Bollnäs som är riktigt roligt, ju. Så nu har jag legat och tänkt på det här i x antal timmar. Vi pratade också om allt som skulle hända när jag kom hem och så och jag kände att jag fick ont i magen av hemlängtan. Saknar alla hemma så jävla mycket. Helt obeskrivligt.
Alla säger att Bollnäs inte förändras över ett år och det stämmer väl bra. Jag tänker att jag kommer ju träffa alla igen och allt kommer vara precis som vanligt men det kommer det ju inte. Jag har massa nya erfarenheter här och tänk om jag ändras efter att ha varit borta i ett år? Och tänk alla där hemma som ju säkert ändras efter ett år och allt som ni där hemma har gjort. Jag hoppas att vi kan prata om allt som hänt, både hemma och här. Så att vi kan få allt till normalt igen.
Idag längtar jag hem. Men det går över. Det är bara så tråkigt att ligga själv och bara tänka. Orkar inte vara social med familjen och jag har ingen tv här inne och det funkar inte att se film på min dator. Ligger med musiken och msn. Men inte fan är det nån inne där heller. Imorgon mår jag förhoppningsvis bättre och kan ta mig ut på nåt. Tråktråk att ligga inne utan telefon och utan tv. Men jag överlever. Ska sova lite middag nu och förhoppningsvis må bättre.
Adjöken.
Kommentarer
Trackback
