-

Dagen började klockan sju. Klev upp, gjorde mig iordning och åkte iväg till Jasons boot camp. Sen åkte jag och Monica till Santa Monica en sväng för ett litet doktorbesök. Sen har jag städat mitt rum. Och SOM jag har städat. Jag har plockat, dammsugigt, dammat, vikt kläder, flyttat på saker och till och med torkat ur mitt skoskåp. Sånt som funtade människor säkerligen gör rätt ofta men som inte händer så ofta om man heter Anna Westlund. Men idag hände det. Känns förjävla bra, om jag får säga det själv.  MYCKET BRA. Jag känner mig så duktig och jag tror att till och med perfektionistsara skulle vara stolt över mig. Och det, människor, är ett svårt test att klara.

Ikväll ska jag och Daniela ut på bus. Boogies ska vi till. En nattklubb där vi hade tänkt att shakea lite. Hon kör - jag dricker. Bästa lösningen ever. Nä, men det ska bli kul.

Jag kan inte fatta att jag har varit här i över tre månader. Det betyder att det är mindre än två månader tills jag kommer hem. Och jag kommer hem innebär att jag är 20 år och 20 år innebär systemet och systemet innebär VIN och annat smask.  Det känns ju rätt coolt. I övrigt så har jag inget att säga. Internet fungerar som smort igen. Bara för att jag skrev det så kommer det väl gå åt helvete med internet igen. Det vore ju typiskt.

Nu kom barnen hem. Hörde jag på Jonahs förjävliga skrik. Jävla drygt en dag som denna. Eller drygt för jämnan när han grinar och för tillfället är i trotsåldern. Hans favorituttryck är "NO". Sen grinar han. Döda mig.

Adjöken