-

Lite så känns det, som att jag helt plötsligt och nästan oväntat hamnade här. Allt gick på ett kick och nu sitter jag här i mitt hus för ett år (förhoppningsvis). Eller jag ligger faktiskt i min säng som förövrigt är helt gudomlig. Alldeles mjuk och skön och liksom hög, ni vet? Inte för att det gör någon vidare skillnad för hur sängen är men det känns bra i skallen, typ. Yepp. 

Barnen är assöta. Jillian, Jonah och Jackson. Hihi, supergulliga. Jackson och Jonah bråkar varje gång dom ser varandra typ men som tur är så går Jackson i skolan på dagarna. 

Helt obeskrivligt hur mycket jag redan saknar alla där hemma. Mest av allt, såklart, saknar jag ju mamma och pappa. Och lillasyster. Det är ju klart, mammasjuk som jag är. Jag saknar självklart alla, alla andra där hemma. Men jag tänker såhär; jag kommer ju garanterat träffa dom igen, så därför ska jag njuta så mycket jag kan när jag är här borta. Det är min plan. 

Tacka vet jag Skype. Det är bra grejer det. Min mobil är helt fuckad här och funkar inte alls. Jag ska göra nåt åt det, ASAP! ;D

FAN, vad trött jag är. Men jag vill inte riktigt sova än. Klockan är bara sju här.. typiskt. Jag ska kolla på tv, då.  Och hålla mig vaken i kanske en eller två timmar till... Lycka till :p

Adjöken.