-

Sitter framför tvn och är allmänt nervös. Ska strax ringa min usa-familj och chitchatta lite.  Känns jävligt nervöst, faktiskt. Men det är ju bara att bita ihop och görat, så att säga. Min pappa sa att jag var modig, vettefan om man ska tro på det. Men han är trots allt världens bästa pappa.

Vi var i Sthlm idag och igår igen, jag och min pappa. Farfar var också med. Värsta familjeresan kändes det som. Slagga hotell, hotellfrukost ÄGER. Sen blev det av till ambassaden för att få visum. Det var ju också fruktansvärt nervös för men det visade sig vara helt onödigt. Jag blev inte ens intervjuad, som det sas att man skulle bli. Hur som helst så fick jag det där visumet. Ett internationellt körkort fixades också så nu är jag ju så gott som klar.

Vi käkade inne i stan och hade det väldigt mysigt, vi tre. Det var helt klart en bra liten tripp. 

Det är ju minst sagt med blandade känslor som jag åker iväg till usa. Känns skitbra på ett sätt och asjobbigt på ett annat. Mest för att jag kommer sakna alla här hemma så fruktansvärt mycket.. Men det blir förhoppningsvis skoj där borta också. Får jag verkligen, verkligen hoppas.

Packningen är ett stort problem nu. Vad ska man ha med sig och leva på i ett år? Nej, det blir svårt det där.

Nu har jag fördrivit tiden nog. Nu måste jag ringa. AAAAAH.