Less, less, less.
Mitt liv går på nån äcklig tomgång just nu. Jag gör ingenting. Jag är så less på allt. Jag är pissless på att bo hemma och hela tiden få höra saker som jag borde göra och saker som jag inte borde göra. Jag är less på att måsta gå ut med en hund som jag inte ens ville ha från början (även fast det faktiskt är ganska skönt ibland). Jag är less på att jag måste plocka undan hela tiden och diska och laga mat och handla. Jag är less på att bo hemma, helt enkelt. Jag är less på att pappa inte är nöjd med det jag gör utan att han är missnöjd med det jag inte gör. Träna är ju ett utmärkt exempel. Men hey, vem orkar det när man är förslöad som jag för tillfället?
Jag är less på allt jävla tjafs inför usa som ju är mycket jobbigare än vad jag trodde. Jag vill verkligen åka men det är så sjukt mycket som ska göras innan så jag blir helt jävla slut i huvudet när jag bara tänker på det. Massa papper och jag måste ha 200 timmar dokumenterad barnpassning för barn under två år. Jag som trodde att det räckte med att ha barnpassning för vilka barn som helst men, icke! Barn under två år är ju fan omöjligt. Inga föräldrar vill väl lämna bort så små barn. Men jag ska göra mitt bästa för att få ihop skiten. Hur som helst så är jag less. Bara less.
Åker nog ner till Stockholm nästa vecka och kommer bort lite. Det blir bra. Jävligt bra. Men då ska jag ta med alla äckliga papper och fylla i dom där. Så att det blir klart nån gång. Jag kommer säkert bli kvar här. Det här suger.
Idag har också varit en meningslös dag. Jag hade ställt klockan och tänkte vara asduktig och gå ut och gå med hunden för en gångs skull. När jag vaknade hade jag så äckligt ont i magen och mådde illa så då låg jag kvar. När det gick över åkte jag ner på stan och åt med Josefin, för ovanlighetens skull. Sen hem igen, kolla på film, läsa, sitta vid datorn, kolla på tv med mamma, åka och handla, laga mat. Och nu ligger jag i sängen igen. Som sagt, det här går på tomgång.
Jag är less på allt jävla tjafs inför usa som ju är mycket jobbigare än vad jag trodde. Jag vill verkligen åka men det är så sjukt mycket som ska göras innan så jag blir helt jävla slut i huvudet när jag bara tänker på det. Massa papper och jag måste ha 200 timmar dokumenterad barnpassning för barn under två år. Jag som trodde att det räckte med att ha barnpassning för vilka barn som helst men, icke! Barn under två år är ju fan omöjligt. Inga föräldrar vill väl lämna bort så små barn. Men jag ska göra mitt bästa för att få ihop skiten. Hur som helst så är jag less. Bara less.
Åker nog ner till Stockholm nästa vecka och kommer bort lite. Det blir bra. Jävligt bra. Men då ska jag ta med alla äckliga papper och fylla i dom där. Så att det blir klart nån gång. Jag kommer säkert bli kvar här. Det här suger.
Idag har också varit en meningslös dag. Jag hade ställt klockan och tänkte vara asduktig och gå ut och gå med hunden för en gångs skull. När jag vaknade hade jag så äckligt ont i magen och mådde illa så då låg jag kvar. När det gick över åkte jag ner på stan och åt med Josefin, för ovanlighetens skull. Sen hem igen, kolla på film, läsa, sitta vid datorn, kolla på tv med mamma, åka och handla, laga mat. Och nu ligger jag i sängen igen. Som sagt, det här går på tomgång.
