Svengelska?

Jag har hela förmiddagen gått runt och tänkt på min engelska. Jag har nämligen hört att man inte kan höra sin egen brytning. Daniela, till exempel, som inte är jättejättebra på engelska fick en chock när hon hörde sig själv prata engelska på ett inspelat band. Hon hörde sin egen brytning och tyckte att det var jättejobbigt. Tänk om jag också skulle tycka det?

Självklart kan man inte ha perfekt engelska om man inte är uppvuxen här eller har bott här i många, många år men många amerikaner har sagt till mig att det låter som att jag har bott här jättelänge och att man bara kan höra en antydan till brytning men man kan inte gissa varifrån jag är. Så tänker jag som så, många säger ju säkert så bara för att vara snälla. 38-åriga snubbar på krogen som vill köpa en drink, tanten i kassan som har för lite socialt umgänge eller mammor i parken som helt enkelt ska ha i sin natur att vara snälla. Det är inte snällt, tycker jag. Om det nu inte är så. Jag vill såklart att folk ska vara ärliga och rätta mig när jag säger fel. Så lär man sig. Så nu ska jag spela in mig själv på mobilen när jag pratar engelska och höra hur jag låter. Mycket nördigt men det känns lite spännande och nervöst.

Detta kan vara dagens I-landsproblem. Och vilka kläder jag ska ha på mig ikväll. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0