Känslosamt

I lördags morse så somnade älskade, älskade Bengt in efter några veckor på sjukhus. Han var min handbollstränare i flera, flera år och min pappas bästa vän sen barnsben. Tycker det är så himla orättvist att en så bra människa måste lämna oss så tidigt. Bara 52 år och alltid med glimten i ögat och ett leende på läpparna. Så snäll, så bra och så underbrar. Känns så sorgligt och tomt just nu. Han betydde så mycket för så många människor och var så omtyckt. Tankarna går till hans familj.

Jag kan inte förstå det, att du faktiskt är borta. Men såklart kommer du leva kvar i allas hjärtan, absolut i mitt. Det känns bara fel och tomt nu. Bara tomt. Och tårarna vill inte sluta rinna.

Vila i frid. Du har det bra nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0