Huvudet fullproppat

 Jag har kommit fram till att amerikaner (ja, jag drar ALLA över en och samma kam här) är fan irriterande asså. För det första så är det samma visa varje gång man träffar en ny människa. Dialogen går såhär: 

- Åh, är du från Sverige? 
-Japps.
- Vad gör du här då?
-Jobbar som au pair.
- Hur länge har du varit här? 
-Fyra månader.
-Oj, du är ny då. How do you like it here?
-I really like it. 
- Varför? (VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FRÅGA?) 
- För att det är så annorlunda från där jag bor i sverige.
-Jasså? På vilket vis då?
Så måste jag komma på nåt svar till det. Varför kan jag inte bara få gilla att vara här? Varför måste dom ha ett svar på VARFÖR jag gillar det här. Jävla bekräftelsebehov eller? Och efter det så följer utdragna konversationer om min familj jag bor med här, barnen jag tar hand om, hur det kom sig att jag åkte hit, hur jag fick kontakt med familjen, om sverige osv. 

VARJE GÅNG äre så. Nu för tiden så säger jag helt enkelt att jag gillar vädret här. Det finns det nästan inga förljdfrågor till. Bara hur vädret är i Sverige och det är ju inte så svårt att svara på. Skitväder det bah.

En annan sak är att alla jävla amerikaner vill vara nåt dom inte är. Alltså, typ, svensk eller italiensk eller tysk eller norsk. Så när jag säger att jag är från sverige så är det alltid nån som ba: "Shit, jag är också svensk ju!" Man ba: "jaha, hur då?" Så kommer längsta utläggningen om att dennes persons mosters kusins förra pojkväns mammas hund faktiskt var svensk. Men den är död nu. Ungefär så är det. Eller som när jag träffade en från gymmets flickvän så presenterades vi så kom det ju fram att jag var svensk så hon ba: "Jag är också svensk. Och norsk och italiensk och dansk" Typ. Vafan, jävla irriterande. Som att dom försöker skapa nåt speciellt band på nå vis. Men det lyckas ICKE ska jag säga.

Ett ytterst oorganiserat inlägg men jag kände hur jag måsta få ur mig alla dessa arga tankar jag går omkring med i mitt huvud. Nu ska jag vänta på att malin puppan ska ringa mig. Så kan jag berätta allt det här för henne med. Bara för att det är så intressant.

Adjöken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0