Döden dö

Igår trodde jag att jag skulle dö. Ärligt. Jag var säker på att jag inte skulle komma hem levande. Jag var nämligen dum i huvet och gick ut på promenad i det "vackra vädret" som jag skrev i mitt förra inlägg. Lite för vackert, kanske.

Gick i skogen, gjorde jag. Bara det att det var skog i femtio meter sen var det bara stekande sol och typ öken = ingen skugga. PLUS att jag glömde vatten. Och det är inte direkt platt där. Det är upp och ner, big time. Så, där gick jag i min ensamhet, det var ju bara jag som var dum nog att ge mig ut.. När jag tittar ner på mina händer så ser jag att fingrarna har svällt upp så att dom liksom plumsar ut utanför mina ringar, vilket dom aldrig gör plus att dom var helt vita.  Sen började det sticka i armarna och dom var helt rödprickiga och min hud började nästan brinna, kändes det som. ÅÅH, jag plågade mig verkligen igenom den där timmen som det tar att gå den där jävla rundan. Jag trodde hela tiden att jag skulle få en hjärtattack och dö där ute. Tänkte på vatten heeela tiden och hoppades att efter varje backe, varje hörn, varje nånting så skulle det stå en liten kille och sälja vatten. Jag hade betalat en miljon för vatten. Dollar, asså.

Men hem klarade jag mig och då drack jag sju liter vatten (lite överdrift) och hoppade i poolen med kläderna på (inte överdrift).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0